| Albedo |
Albedo är markreflektion.
Värdet på albedo sätts i beräkningsprogram standardmässigt till
0,2. För snö kan man sätta 0,6 - 0,8. En horisontellt uppförd
anläggning får inget bidrag från albedo. En vertikal installation
kan få så mycket som mellan 10 och 15 % av den årliga
energiproduktionen från markreflektion.
|
| AM1,5 spektrum |
Solspektrum då solens väg genom atmosfären är 1,5 gånger längre en den kortaste möjliga vägen (solen i zenit). Detta uppstår då solens höjd över horisonten är 41,8 grader. |
| Anläggningens yta, Aa. |
Summan av modulytorna från alla i
en anläggning ingående moduler. |
| Azimut |
Anläggningens orientering relativt söder. Rakt i söder ger 180 grader, mot öster 90 och mot väster 270 grader. |
| a-Si |
Amorft kisel är den aktiva halvledaren i denna typ solcell. Moduler baserade på amorft kisel är alltid gjorda med tunnfilmsteknik. Typisk verkningsgrad för kommersiella produkter med amorft kisel är 4 - 7 %.
Dessa moduler har en förväntad karakteristisk degradering av
toppeffekten med mellan 15 och 20% de första driftmånaderna.
Modulerna säljs därför alltid märkta med den förväntade
toppeffekten efter degradering. Det slutligen uppnådda tillståndet
anses stabilt.
|
| BIPV |
Building Integrated
Photovoltaics (PV). Byggnadsintegrerade solceller |
| CdTe |
Kadmiumtellurid. Moduler baserade på denna halvledare är utförda i tunnfilmsteknik. Endast pilotproduktion idag (jan 2002). Förväntad typisk verkningsgrad för modul är 6 -9 %.
BP Solar som var den största tillverkaren av CdTe-moduler år 2002
har upphört med sin tillverkning av CdTe-moduler.
|
| Celltemperatur, TA. |
Solcellernas temperatur. För varje grad som celltemperaturen stiger så sjunker verkningsgraden hos cellerna med ca 0,4 %. Celltemperaturen är därför en viktig parameter vid analys av solcellssystem. Den mäts vanligen med en yttemperaturgivare som fästs på en utvald moduls baksida.
|
| CIGS |
Koppar Indium Gallium
di-Selenid,
Cu(InGa)Se2. Moduler baserade på denna halvledare är utförda i tunnfilmsteknik. Siemens och Würth Solar är tillverkare av kommersiella produkter. Typisk verkningsgrad för modul är 7 - 10 %.
|
| DC-energi, EA eller EII |
Den energi som anläggningens moduler producerar före alla typer av omvandlare (växelriktare, batterier etc). I denna databas avses med DC-energi den energi som matas till växelriktaren. Notera att en anläggning mycket väl kan ha förbrukning i DC-laster som sitter före växelriktaren
|
| Modul |
En modul är den minsta praktiskt användbara solcellsenheten vid byggande av en anläggning. Modulen består av ett antal seriekopplade celler inkapslade i ett laminat. Framsidan av laminatet är av ett transparent material, vanligen glas. För baksidan finns en större frihetsgrad vad gäller val av material. Typisk toppeffekt för en modul är mellan 50 och 100 watt, vilket innebär en modulyta på mellan 0,35 och 0,8 m2.
|
| Modullutning |
Modulernas lutning relativt horisontalplanet. En vertikal modul har en modullutning på 90 grader och en horisontell modul har en lutning på 0 grader. |
| Modulytan |
Modulens yta mätt från dess ytterkanter |
| Performance Ratio, PR. |
Anläggningens AC-produktion över en tidsperiod, vanligen år eller månad,
delad med toppeffekten och den summerade solinstrålningen i
modulplanet och normerad med solinstrålningen vid STC
PR = (EIO/P0)/(GI/GSTC).
Ett performance ratio på 0,75 är normalt. Att det inte blir närmare 1,0 beror på i fallande betydelse: växelriktarens verkningsgrad
(7 - 15%), förhöjd celltemperatur och låg verkningsgrad vid låga effektnivåer (5 -
8%), smuts och snö (2 - 6%) och skuggningsförluster från noll till 20 -30
% i extrema fall.
|
| p-Si |
Polykristallint kisel. Varje cell är gjord från en kiselskiva som är skuren ur ett kiselgöt med många, men relativt stora kristaller (1 cm2). Typisk verkningsgrad för moduler med denna typ av celler är 11 - 15 % |
| Skuggningsförluster |
Uteffekten från moduler minskas dels direkt genom skuggningen i sig, men framförallt därför att partiellt skuggade delar av en anläggning begränsar strömtransporten genom andra delar av anläggningen. |
| Solinstrålning, global, G. |
Globalstrålningen mäts mot en horisontell yta med en kalibrerad kiselreferenscell eller pyranometer och summeras över aktuell tidsperiod. |
| Solinstrålning, modulplan, GI. |
Solinstrålningen i modulernas plan mäts med en kalibrerad kiselreferenscell eller pyranometer. Denna ska fästas på anläggningen på en sådan plats att den inte blir skuggad. |
| Solinstrålning STC, GSTC |
1000 W/m2, (AM1.5
spektrum). Med STC avses Standard Test Conditions |
| Toppeffekt, P0. |
Summan av märkeffekten hos alla i en anläggning ingående moduler. Toppeffekten för en modul mäts vid standardiserade förhållanden: Solinstrålning = 1000 W/kvm, AM1,5 spektrum och en celltemperatur på 25 grader. Om en anläggning eller dess enskilda moduler har genomgått ett godkänt kalibreringstest som ger ett från märkeffekten avvikande resultat så ska resultatet från detta test vara anläggningens toppeffekt.
|
| Tunnfilm |
Cellerna består av tunna filmer av halvledare och kontaktmaterial som läggs på ett substrat (oftast en glasskiva). Seriekopplingen av celler görs med tekniker baserade på t.ex. lasermönstring eller fotolitografi. |
| Verkningsgrad |
Mäts under de standardiserade
mätförhållanden som beskrivs under toppeffekt, men man dividerar uteffekten med
cellytan för att få cellverkningsgraden eller med modulytan för att
få modulverkningsgraden.
Systemverkningsgraden är det samma som "Performance
ratio". (Se detta ord!)
|
| Växelriktare |
Växelriktaren omvandlar DC-energi till AC-energi och matar detta till ett yttre växelströmsnät. En växelriktare avsedd för att användas i en solcellsanläggning är konstruerad att endast omforma energin om växelströmsnätet är tillslaget. Vid nätbortfall slår växelriktaren automatiskt ifrån eftersom funktionen inte kan upprätthållas.
|
| x-Si |
Monokristallint kisel. Benämns ibland även m-Si eller c-Si. Varje cell är gjord från en kiselskiva som är skuren ur ett enkristallint göt. Typisk verkningsgrad för moduler med denna typ av celler är 12 - 16 % |
| Ö-drift |
(Engelska: islanding) Ett
nätanslutet solcellssystem kan hamna i ö-drift vid nätavbrott.
Växelriktarna fortsätter att mata ut effekt och personfara kan
föreligga om någon då börjar utföra åtgärder på den elektriska
installationen. Dagens växelriktare är försedda med en ENS-funktion
vilken avkänner nätets spänning, frekvens och dynamiska impedans.
Vid vissa karakteristiska förändringar i dessa slåss växelriktaren
automatiskt bort från nätet. Sannolikheten för att ö-drift ska
uppstå med dagens teknik anses ligga under en på en miljard. |